Information

Infocenter

 

Kattilakoski infocenter ligger i ett unikt område vid norra polcirkeln. Namnet kommer från den närbelägna forsen i Torne älv och betyder Kittelforsen.

 

Porcirkeln är ett astronomiskt fenomen som utgör en gräns för den eviga dagens och den eviga nattens rike.

 

För över 250 år sedan gick polcirkeln förbi den här platsen. Den flyttar sig varje år nästan 15 meter norrut.

 

Tornedalen är en smältdegel av olika kulturer och språk. Här samsas finska, meänkieli, svenska och samiska.

 

Området är präglat av anrika fisketraditioner och en dramatisk närhistoria.

 

Torne älv har i årtusenden lockat människor. Älvens rika tillgång på fisk och dess säregna utformning har gjort att man utvecklat speciella och effektiva fångstmetoder.

 

Älvens betydelse som transportled har varit stor, inte minst under flottningsepoken. Under 1800-talet och 1900-talets första del utgjorde Torne älv gräns till en av väldens mäktigaste länder – Ryssland.

 

Här i Kattilakoski restaurangen har vi ett litet museum skapat av Norrbottens museum med information om gradmätningarna.

 

Guld på finska sidan?

 

Det finns en skröna som säger att under den stora ofreden, kring år 1717, gömde de boende på finska sidan av älven vid Kattilakoski, guld och andra värdeföremål någonstans i skogen, för att de inte skulle hamna i ryska händer. Men ingen hämtade eller hittade värdeföremålen.
Det sägs även att Rosvo-Perttu gömde två flaskor med stula silvermynt i en myrstack någon gång på 1700-talet.

Anders Hellant

 

En av Tornedalens pionjärer, född den 30 november 1717 i Pello var utbildad astronom med goda språkkunskaper inom svenska, finska, franska och latin.
Redan som 19-åring var han med och skrev historia då Hellant och Anders Celsius var med på den franska gradmätningsexpeditionen, åren 1936-37 tillsammans med fransmannen Pierre-Louise de Maupertuis och hans kollegor, där han agerade som tolk och även fick lära sig hur sektorinstrumentet skulle ställas upp och kalibreras.

Gradmätningsexpeditionen påbörjades i Övertorneå där de först mätte upp en lång baslinje i med precisionsmätarstänger av trä väldigt noggrant. De var tvungna och kompensera mätstångens längdändring hela tiden på grund av fukt och temperaturs skillnader.
Många platser kring Övertorneå besöktes där bland annat finska sidan av Kattilakoski där en sten med .

Tack vare dessa gradmätningar kunde de bekräfta Isaac Newtons hypotes om att avplattningen mot nord- och syd-axlarna var korrekta.

år 1739 presenterades en uppsats av Hellant om navigering som han hade fått hjälp med av Carl von Linné till Vetenskapsakademin. 1747 blev han antagen som ämnessven och 1751 blev han ledamot i Vetenskapsakademin.

1751 medverkade Hellant i ett internationellt projekt tillsammans med franska och andra svenska astronomer. Mätningarna gjordes från olika platser i Europa där de kunde bestämma månparallaxen och skulle därmed kunna bestämma avståndet till solen.

Utöver astronomi arbetade även Hellant med meteorologi, vatten- och lufttemperaturer, magnetiska mätningar, norrsken, vattenminskning och landhöjning, igsången i Torne älv och kartografi.

Minnessten från gradmätningsexepditionen

Här är en minnessten från gravmätningsexpeditionen.

0751

Pilen ristades in av expeditionen på den lilla ön Kallionsaari i mitten av Kattilakoski forsen och pekar mot Pullinki.

Design och produktion av www.pnorberg.se